Vandrare upplysta i solen

2 juli, 2024

Skog, vatten och soldränkt natur. Det skulle deltagare ta del av i Blomskog en söndag i maj då årets bygdevandring var på gång.

Det var en strålande sista söndag i maj när hembygdsföreningen i Blomskog tillsammans med Skogsstyrelsen styrde stegen mot Källtegen där årets bygdevandring skulle gå i gång. Ett 20-tal vandrare klev i skorna för att ge sig ut på äventyret och få information om lite av varje. Skogsbruket förr i tiden var först ut på listan. Jan Olsson berättade om tider när hästar drog timmer och om verktygen som drevs av handkraft. Den så kallade etagehusmossens betydelse som byggmaterial genom tiderna blev också uppmärksammat och då demonstrerat av Skogsstyrelsens Per Knarvik.

Livskraft

Död ved ger liv. Den biologiska mångfalden lyftes fram i solljuset och deltagarna upplystes bland annat om att rishögar på marken av rätta beskaffenheten och livlösa träd som ännu står upp eller ligger ner gynnar många viktiga arter av djur och växter. Mångfalden bredde även ut sig vid det viltvatten som anlades i området för snart 20 år sedan. Bottenskiktet är utformat för en längre cirkulationsväg på vattnet och djuphålor har skapats för att förhindra uttorkning. Här förekommer inte vare sig kräftor eller fiskar. Men många andra livfulla arter trivs dock som fisken i vattnet. Grodor, salamandrar, dykarbaggar och sländor är några.

På Mors dag

Björken är granens moder. Det sa Knarvik när han förklarade olika träds egenskaper och hur skog kan skötas både ur produktions- och naturvärdemässig synvinkel. Med synen i rätt vinkel kunde deltagarna också att med hjälp av fiffiga instrument prova på att bestämma höjd på träd och även höja kunskapsnivån över att räkna ut massan på skogen inom ett visst område.

Från granens moder till Tallens moder. För så kallas på det lokala planet ett ståtligt gammalt träd som reser sig mot skyarna i trakten. Ännu rak i ryggen som en fura var hon en av alla mödrar som skulle uppvaktas när vandringen ju ägde rum på Mors dag. Dock inte med blommor och presenter utan genom en inträngande borr för att bestämma åldern på trädet. Det avlöpte kanske inte helt enligt planerna då den rakryggade tallmamman knep tag i verktyget och inte ville släppa sitt grepp. I vissa fall och somliga tillfällen kanske man bör undvika att fråga en dam om hennes ålder och bara gissa. Omkring 150 år måhända inte var ett orimligt antagande.

Smakrikt mål

Och från en dam till en annan högt uppsatt sådan. Nu med sikte på ”Källtékuel” där ”Stenkäringa” med bedårande utsikter spejar ut över bygden från sin position 185 meter över havet. Den nästan tre meter höga madamen restes som ett minnesmärke inför millennieskiftet och är ett populärt utflyktsmål bland vandringslederna i bygden. Som nu, när årets bygdevandring avrundades med välsmakande matsäckar.